Från H&M till Louvren

Det var en härlig och solig dag i tisdags, då jag på morgonen skrev ett meddelande till Karin på messenger. Jag undrade om hon hade lust att komma över på en kopp kaffe lite senare på dagen, för att prata lite inför torsdagens övning då hon skulle komma och hälsa på kören.

Karin Holmström bor i Rönninge och är sedan ett par år konstnär på heltid. Eller ”livsutforskare i färg”, som hon själv säger. Jag lärde först känna Karin på skolan där våra barn går, vid hämtning och lämning. Hon är mamman med det fantastiska läppstiftet. Alltid lysande rött eller orange. Strålande! Jag gick faktiskt för ett par år sedan, inspirerad av Karin, in på Åhléns City och provade ett par olika starka, klara färger på läppstift. Men wow-effekten uteblev av någon anledning, jag tyckte mest att jag såg väldigt blek ut. 😀

“När Karin och jag träffades över en kopp kaffe i mitt kök i tisdags eftermiddag så kände jag snart att jag skulle vilja sitta och prata länge med den här kvinnan.”

Nåväl, när Karin och jag träffades över en kopp kaffe i mitt kök i tisdags eftermiddag så kände jag snart att jag skulle vilja sitta och prata länge med den här kvinnan. Hon är rolig, varm, klok och spontan. Och har tänkt en hel del, det märker man, och även gjort slag i saken på olika områden i livet. Hon berättar om saker hon läst och människor hon blivit inspirerad av. Och hur hon hämtat kraft ur detta och applicerat olika förhållningssätt och tankar i sitt liv. Som att leva grundad och med integritet för att inte vara beroende av andras gillande. Samtidigt som hon vill leva generöst och nära vänner och familj som på riktigt betyder mycket för henne.

“Jag tänkte att livet är inte evigt…”

Karin har en examen från Handelshögskolan i Stockholm och gick efter det vidare till ett drömjobb på H&M. ”Jag har alltid älskat att måla, skapa och pyssla, men jag förstod snart att man ju måste ha mat på bordet. Så att arbeta med konst var aldrig ett alternativ för mig.” Karin berättar vidare att målandet fick en större plats i hennes liv i samband med en livskris. ”Det var när min pappa blev mycket sjuk i cancer och sedan gick bort, bara 60 år gammal. Jag gick ner i en mycket djup och mörk period i mitt liv. Konsten blev som en tillflykt för mig, där kunde jag bearbeta mina känslor och få utlopp för sorgen”. Pappans tidiga bortgång blev också en katalysator för Karin när hon funderade på om hon skulle våga lämna ett tryggt jobb på H&M och våga satsa på konsten. ”Jag tänkte att livet är inte evigt, pappa dog när han bara var 60 år. Och jag vill inte när jag blir äldre ångra att jag aldrig tog chansen, att jag aldrig provade om det kunde bära.”

”Alla människor föds som konstnärer, men konsten är att behålla det uttrycket hela livet. ”

När vi pratar om att skapa så nämner Karin ett citat av Picasso: ”Alla människor föds som konstnärer, men konsten är att behålla det uttrycket hela livet, ”. Och hon fortsätter: ”Skapandet händer när man är närvarande och i nuet, det är som att jag dras med i någonting och motiv och bilder växer fram på duken. Men om jag försöker prestera något bra, då är det som att skaparkraften dör, det liksom låser sig, blir för mycket press och det blir inte alls bra”. När jag hör Karin prata börjar jag fundera på om samma förhållningssätt går att applicera på olika delar av livet. Jag är inte en bildkonstnär (i alla fall inte en praktiserande sådan, med tanke på Picassos uttalande) men jag tycker att jag kan känna igen skaparkraften, eller vad jag ska kalla den, som Karin pratar om från t ex arbetet med kören. Jag får impulser, någon slags inre ”maning” som jag följer. Det kan gälla personer att kontakta, låtar att sjunga eller upplägg på en körkväll, och ur det skapas ett forum där vi träffas, sjunger, mår bra och växer tillsammans. Jag frågar Karin hur hon tänker om det och efter någon sekunds eftertanke säger hon ”Absolut! Jag tänker att ett skapande också händer t ex i ett styrelserum där man har problem att lösa eller projekt som ska drivas framåt. Man behöver vara tillåtande och låta alla idéer komma upp på bordet! Då kan skapande förlösas.”

”En annan sak som jag märkte när jag bestämde mig för att satsa på konsten var hur situationer öppnade upp för mig. Jag råkade träffa rätt människor och vara i rätt sammanhang, den ena dörren efter den andra öppnades för mig. Jag började också att ”se mer”, lägga märke till mer skönhet omkring mig. Om jag t.ex. satt på ett styrelsemöte så kunde jag helt plötsligt fångas av hur vackert ljuset föll in på mina arbetskamrater genom fönstret, det var som om mitt medvetande vidgades.”

“Jag bad Karin fundera på om det fanns några nycklar för hur man lär sig att öppna upp för kreativiteten…”

Jag bad Karin fundera på om det fanns några nycklar för hur man lär sig att öppna upp för kreativiteten, hur man får kontakt med ”lyssnandet” och närvaron för att kunna följa och skapa.

Och här är de nycklar som Karin skulle vilja skicka med oss för att kunna öppna upp för mer kreativitet och skapande i olika delar av våra liv:

1. Våga testa! Våga ta ett första steg. Ibland sitter jag och tittar på den där tomma canvasen, men det händer ju inget när jag bara sitter och tittar. Då måste jag ju bara börja och så tänker jag att nu leker jag bara! Jag tror att vi i allt vi gör behöver lossa lite på tanken att allt ska vara så allvarligt och så seriöst. Att släppa garden och våga prova lite.
2. Våga göra fel. Det behöver inte bli perfekt. Våga göra misstag, de kan leda till att man upptäcker något annat. Jag målar ofta över tavlor eller vänder dem upp och ner. Det motivet eller den idén man tänker från början kanske inte är det bästa.
3. Reflektera och skriv. Det dyker upp så mycket tankar under en dag och om jag inte skriver ner det så är det som borta. Jag kanske hör någon säga något eller läser något bra. Jag lyssnar mycket på poddar och pratar med människor, det ger mig inspiration och idéer.
4. Känn dig grundad själv och våga lyssna inåt. Man kan ta emot feedback och input, men det blir alltid bäst nar jag har hunnit landa in i magen själv. Det är som med de stora träden, om man hinner gräva ner rötterna, då kan man växa och stå stadigare och vara mer stabil.
5. Omge dig med människor som är tillåtande och generösa. Var med och skapa miljöer där du och andra kan våga prova sig fram och tänja sina gränser.

Efter körövningen härom kvällen, då Karin var med och delade sina tankar om att leva och vara kreativ, slås jag av den goda och varma känsla som stannar kvar i mig. Och jag tänker att det inte framför allt var vad Karin SA med ord som gjorde ett djupt intryck på mig utan den hon ÄR. Hennes närvaro i rummet och generositet med sig själv till oss som mötte henne lämnade helt enkelt en god eftersmak. Stort. Tacksam!